Paj #3
Vi väntade och väntade och väntade, sedan ringde vi. Jodå, pajerna var på väg. ”Sorry about the delay, Miss Sandra”. Sen väntade vi och väntade och väntade lite till, och 1,5 timme efter överenskommen tid dök dom upp med leveransen. Vi hade ju torkat mungiporna i säkert 3 timmar liksom!
Dukade snabbt som tusan upp smaskigheterna och högg in. Det smakade….average. Besvikelsen var stor. Jag hade verkligen satt mitt hopp till Ruth’s. Men vi lärde oss nånting en gång för alla – man ska inte hoppas för mycket, för det smakar aldrig som hemma.
Mamma! Vi måste baka paj samma kväll jag kommer hem! Riktig paj, med marsansås, ananaspajen.
// Miss S.
din lilla pepparkaka... drömde om dig inatt. du var en av tre finalister i top model och därför var du på Bali... ni skulle ha en show... ni låg på filtar. jag var där o hejjade =) med tårar i ögonen, min fina Sandra. Konstigt, som vanligt med drömmar.
Nu ska jag läsa vidare, ta hand om er! Puss!
